I somras började jag umgås med en kille som vi kan kalla för Peter. Det var till en början på en ganska normal nivå, vi pratade med varandra då vi möttes och vi umgicks 2-3 gånger. Sedan spårade det ur fullständigt. Peter sms:ade 113 gånger under två veckor (Min mobil räknar) och ringde ungefär en tredjedel så ofta. Det jävliga är att Peter inte är en av skaran som inte kan ragga, Peter är nämligen homosexuell.
Om det hade varit på lika villkor hade det varit ganska okej, men han ville bara prata om sig själv och vad han åstadkommit. Det var alltid tal om vad han jobbat med, hur långt han kommit med saker och hur snygg han själv var. Så fort jag sade något om mitt eget liv så riktigt såg man hur han flöt iväg i tankar om vad han skulle säga om sig själv härnäst. Det slutade med att jag började undvika honom så gott jag kunde, vilket var lättare sagt än gjort då vi tvunget möttes varje dag genom utbildningen som vi båda gick på. Efter att jag konsekvent låtit bli att svara på sms och samtal och inte gjort mer än att hälsa under flera veckors tid så började det till sist sjunka in att jag inte var så kär i honom som han själv var.
Så då gick Peter vidare till nästa person, och när han nött ut henne gick han vidare till nästa. Och nästa. Och nästa. Till sist fick han börja söka sig utanför utbildningen, men inte ens det gick tydligen särskilt bra då man aldrig får höra talas om hans sociala erövringar. Peter verkar vara väldigt ensam nu för tiden och det är inte alls underligt eftersom han vägrar intressera sig för motparten i de relationer som han tvingar sig till.
Jag tycker inte synd om honom.
tisdag 22 mars 2011
måndag 21 mars 2011
Raggar-Ringo
Ännu en grabb i stil med Fridolf och Stig Helmut. Vid närmare eftertanke borde ju dessa individer ha en särskild kategori, typ "Misslyckade raggningsförsök".
Såhär ligger det till: Då jagvar typ 14 bast och tyckte att de flesta killar var heta, så var jag lite intresserad av Ringo, som gick i samma skola, en klass över mig. Som tur var blev det inget mer än ett biobesök, sedan gick jag vidare med mitt liv. Vi har ju naturligtvis inte hörts på många år men en dag mötte jag honom på mitt jobb, det visade sig att denna stjärna hade börjat jobba på samma ställe. Som sig bör så hejade jag när jag såg honom (hallå, ren hyfs?), eftersom jag kände igen honom. Döm om min förvåning då jag kommer tillbaka till min arbetsstation och han har börjat skriva till mig via vårt interna kommunikationsverktyg. Självklart i stil med Fridolf och Stig Helmut, fast snäppet värre. Vi catchade upp på vad vi gjort de senaste åren, jag fick senare höra hur himla trevligt det var att prata med mig och vad tråkigt det var att han skulle gå på lunch och inte kunde fortsätta konversera med mig.
Detta fortsatte såklart dagen efter, jag hade varit tydlig med att jag träffade någon men blev, detta till trots, kallad babe. OK???? Han tyckte också att vi borde ses på en fika eller promenad vilket jag avböjde genom att skylla på att jag hade mycket att göra. Men tror ni den jäveln fattade? När jag skulle gå för dagen önskade jag, som sig bör, en trevlig kväll till Ringo, som snabbt replikerade med puss och kram, följt av att jag borde smsa om jag hade tråkigt. Naturligtvis frågade jag inte efter hans mobilnummer och jag fick också uppmaning att skriva minst kram tillbaka om han skulle kunna gå vidare med sin arbetsdag.
Jag och Destiny har såklart förståelse för att vi är sjukt snygga och att folk dras till oss, men hallå, dessa stolpskott, hur blir man av med dem? Efter otaliga försök har vi insett att totalignorera uppenbarligen är det enda som funkar, för om man så mycket som hejar på en grabb i den här kategorin så tror de per automatik att man är kär i dem. LÄR. ER. RAGGA!
Såhär ligger det till: Då jagvar typ 14 bast och tyckte att de flesta killar var heta, så var jag lite intresserad av Ringo, som gick i samma skola, en klass över mig. Som tur var blev det inget mer än ett biobesök, sedan gick jag vidare med mitt liv. Vi har ju naturligtvis inte hörts på många år men en dag mötte jag honom på mitt jobb, det visade sig att denna stjärna hade börjat jobba på samma ställe. Som sig bör så hejade jag när jag såg honom (hallå, ren hyfs?), eftersom jag kände igen honom. Döm om min förvåning då jag kommer tillbaka till min arbetsstation och han har börjat skriva till mig via vårt interna kommunikationsverktyg. Självklart i stil med Fridolf och Stig Helmut, fast snäppet värre. Vi catchade upp på vad vi gjort de senaste åren, jag fick senare höra hur himla trevligt det var att prata med mig och vad tråkigt det var att han skulle gå på lunch och inte kunde fortsätta konversera med mig.
Detta fortsatte såklart dagen efter, jag hade varit tydlig med att jag träffade någon men blev, detta till trots, kallad babe. OK???? Han tyckte också att vi borde ses på en fika eller promenad vilket jag avböjde genom att skylla på att jag hade mycket att göra. Men tror ni den jäveln fattade? När jag skulle gå för dagen önskade jag, som sig bör, en trevlig kväll till Ringo, som snabbt replikerade med puss och kram, följt av att jag borde smsa om jag hade tråkigt. Naturligtvis frågade jag inte efter hans mobilnummer och jag fick också uppmaning att skriva minst kram tillbaka om han skulle kunna gå vidare med sin arbetsdag.
Jag och Destiny har såklart förståelse för att vi är sjukt snygga och att folk dras till oss, men hallå, dessa stolpskott, hur blir man av med dem? Efter otaliga försök har vi insett att totalignorera uppenbarligen är det enda som funkar, för om man så mycket som hejar på en grabb i den här kategorin så tror de per automatik att man är kär i dem. LÄR. ER. RAGGA!
Bill och bull
Av rubriken att döma skulle man kunna tro att detta par är en syskonkombination, men så är inte fallet. Pojke + flicka = kärleksrelation. Men de beter sig som två syskon.
Hur kanske ni undrar då.
Jo det är såhär att det här paret, Bill och Bull, har under några år varit tillsammans. Det är Bill, flickan, som är vår "vän". Hon har alltid varit lite dumdryg och föga förvånande att hon skulle falla för ett svin.. Bruden är så dumdryg att hon tar efter alla hon umgås med. Som den gången hon umgicks med ett fjollgäng, helt plötsligt var hon en fjolla, eller den gången hon umgicks med vegetarianer, helt plötsligt var hon veggo. Ni kan ju gissa hur hon är nu.
Varför är då Bull ett svin? Jo, för det första är han en besserwisser som ser sig själv som förmer än alla andra. Han är kaxig, dryg och otrevlig. Han gör sig rolig på andras bekostnad och beklagar sig över vilken pärs det för honom skulle vara om en vän skulle hamna på sjukhus igen. Ehh..det är väl en större pärs för stackarn till vän som blir inlagd, som han inte ens besöker?
För ett år sedan, då vi inte setts på länge, och jag, Melody, inte kände Bull särskilt väl, välkomnade jag dem hem till mig (de bor på annan ort..tack..gode..gud!!). De bodde hos mig i ett antal dagar och var väldigt entusiastiska över att hälsa på. Efter några timmar med dem kan jag säga att jag inte var lika entusiastisk..större delen av deras vistelse här gick ut på att de bråkade med varandra, ungefär såhär:
Bull: "Är du sur?"
Bill: "Nej jag är inte sur"
Bull: "Joooo det är du!"
Bill: Nej jag är inte sur"
Bull: "Men du är ju assur!"
Bill: "Men är du dum i huvet, jag är INTE sur!!" (irriterad ton)
Bull: "Men fan vad sur du är" (upprörd ton)
Bill: "Men vad fan, låt mig vara!" (sur)
Bull: "Haha jag sa ju att du var sur! (belåten)
Det hela slutar med att endera Bill, eller Bull, flyr hemmet på för dem okänd ort och sticker iväg någonstans. Ok? Som när vi skulle grilla, och min vän Bill plötsligt är borta.
Melody: "Var är Bill?"
Bull: "Äh hon stack iväg nånstans"
Melody: "Ehh..jaha?"
Bull: "Ja hon gör jämt så"
Tack för att du lämnade mig ensam med din besserwisser/dryg/svinig/otrevliga pojkvän..
Nu undrar ni, hur överlevde jag då deras vistelse? Jo tack och lov så var en annan vän på besök, hemmahörande i min stad, och jag kämpade för mitt liv för att få honom att umgås med oss. Även Destiny fick utstå Bill och Bull, och var min räddare i denna nöd. I efterhand har jag fått berättat för mig att Bill och Bull tyckte att jag var helkonstig under deras vistelse hos mig. JAG?! Anledningen till detta var tydligen att jag, innan vi skulle iväg nånstans, ville färga håret och bad dem vänta på mig. Normalt?
Jag har ju turen att slippa bo i samma stad som dem, men för de stackars vänner vi har som faktiskt gör det, lider jag med. De har fått utstå Bulls raseriutbrott, han har gett en vän en käftsmäll för att han bråkat med Bill. De har även fått utstå Bills tårar och bitchiga kommentarer, som uppkom efter att hon träffade Bull. Det absolut värsta är att de tvingats se Bills fitta, som Bull stolt visat upp bild på i sin mobil, som han även stolt berättat för dem luktar lever då hon har mens.
Okej? Och nej, dom är vuxna.
Hur kanske ni undrar då.
Jo det är såhär att det här paret, Bill och Bull, har under några år varit tillsammans. Det är Bill, flickan, som är vår "vän". Hon har alltid varit lite dumdryg och föga förvånande att hon skulle falla för ett svin.. Bruden är så dumdryg att hon tar efter alla hon umgås med. Som den gången hon umgicks med ett fjollgäng, helt plötsligt var hon en fjolla, eller den gången hon umgicks med vegetarianer, helt plötsligt var hon veggo. Ni kan ju gissa hur hon är nu.
Varför är då Bull ett svin? Jo, för det första är han en besserwisser som ser sig själv som förmer än alla andra. Han är kaxig, dryg och otrevlig. Han gör sig rolig på andras bekostnad och beklagar sig över vilken pärs det för honom skulle vara om en vän skulle hamna på sjukhus igen. Ehh..det är väl en större pärs för stackarn till vän som blir inlagd, som han inte ens besöker?
För ett år sedan, då vi inte setts på länge, och jag, Melody, inte kände Bull särskilt väl, välkomnade jag dem hem till mig (de bor på annan ort..tack..gode..gud!!). De bodde hos mig i ett antal dagar och var väldigt entusiastiska över att hälsa på. Efter några timmar med dem kan jag säga att jag inte var lika entusiastisk..större delen av deras vistelse här gick ut på att de bråkade med varandra, ungefär såhär:
Bull: "Är du sur?"
Bill: "Nej jag är inte sur"
Bull: "Joooo det är du!"
Bill: Nej jag är inte sur"
Bull: "Men du är ju assur!"
Bill: "Men är du dum i huvet, jag är INTE sur!!" (irriterad ton)
Bull: "Men fan vad sur du är" (upprörd ton)
Bill: "Men vad fan, låt mig vara!" (sur)
Bull: "Haha jag sa ju att du var sur! (belåten)
Det hela slutar med att endera Bill, eller Bull, flyr hemmet på för dem okänd ort och sticker iväg någonstans. Ok? Som när vi skulle grilla, och min vän Bill plötsligt är borta.
Melody: "Var är Bill?"
Bull: "Äh hon stack iväg nånstans"
Melody: "Ehh..jaha?"
Bull: "Ja hon gör jämt så"
Tack för att du lämnade mig ensam med din besserwisser/dryg/svinig/otrevliga pojkvän..
Nu undrar ni, hur överlevde jag då deras vistelse? Jo tack och lov så var en annan vän på besök, hemmahörande i min stad, och jag kämpade för mitt liv för att få honom att umgås med oss. Även Destiny fick utstå Bill och Bull, och var min räddare i denna nöd. I efterhand har jag fått berättat för mig att Bill och Bull tyckte att jag var helkonstig under deras vistelse hos mig. JAG?! Anledningen till detta var tydligen att jag, innan vi skulle iväg nånstans, ville färga håret och bad dem vänta på mig. Normalt?
Jag har ju turen att slippa bo i samma stad som dem, men för de stackars vänner vi har som faktiskt gör det, lider jag med. De har fått utstå Bulls raseriutbrott, han har gett en vän en käftsmäll för att han bråkat med Bill. De har även fått utstå Bills tårar och bitchiga kommentarer, som uppkom efter att hon träffade Bull. Det absolut värsta är att de tvingats se Bills fitta, som Bull stolt visat upp bild på i sin mobil, som han även stolt berättat för dem luktar lever då hon har mens.
Okej? Och nej, dom är vuxna.
söndag 20 mars 2011
På tal om Kicki...
Kicki har förlorat jobbet för övrigt. Anledning? Hon var för korkad för att klara av arbetsuppgifterna som 500-700 andra inom samma företag utför varje dag. Efter flera månader krävde hon fortfarande lika mycket guidning och hjälp som de flesta andra gör under sina första två veckor.
Men vi visste att det skulle gå så här. Är man efterbliven så kan det vara en pärs att bara bryta sig in i en Risifrutti, så att sätta en sådan person på en kundservice kan ju inte annat än misslyckas.
Men vi visste att det skulle gå så här. Är man efterbliven så kan det vara en pärs att bara bryta sig in i en Risifrutti, så att sätta en sådan person på en kundservice kan ju inte annat än misslyckas.
lördag 19 mars 2011
Destinys ofrivilliga ragg
För ett tag sedan var jag på krogen. Jag brukar alltid dricka med måtta och hamna på en ganska mysigt onykter nivå, men inte den här gången. Jag var asplakat, helt väck. Inte så pass att jag somnade eller på annat sätt hindrade min framfart, jag hade i stället lite problem med att förstå vad personer sa, det var som att alla pratade danska, och framför allt hade jag jätteroligt. En kille hängde mig i hasorna hela kvällen, vi kan kalla honom Henrik. Jag hade träffat honom förut, Henrik är vän med mitt ex, så vi har deltagit på samma fester vid flera tillfällen men det var första gången vi träffades sedan separationen. Och det var ju kul att catcha upp... I alla fall den första kvarten. Sedan började jag försöka träffa andra personer, men Henrik hängde ständigt efter. Till sist försökte jag fly till en annan klubb, men så lätt var han inte att bli av med.
Inne på klubb nummer två så ansträngde jag mig verkligen för att inte vara i närheten av honom men grabben var som en jäkla igel. Helt omöjlig att bli av med. På grund av min alkoholnivå så förstod jag dock aldrig vibbarna. Efter ännu en eller två timmar så var jag less och bestämde mig för att ta en taxi hem. Vips så sitter den jäveln i samma taxi. Jag reagerade inte ens då, jag tänkte att det var ju grymt att han tydligen tänkte ta samma taxi, eftersom han bor en bit längre bort så skulle det ju innebära att min taxiresa säkert blev gratis.
Visserligen blev resan gratis, men det var inte värt det. Henrik steg ju nämligen också av vid min lägenhet. Och följde med in i den. Sedan började till och med jag inse vad han var ute efter, och det var inte illa pinkat som ni säkert redan förstått efter beskrivningarna av min alkoholnivå.
Jag förklarade packat för Henrik att jag skulle sova och att jag inte tyckte det han höll på med var en bra idé. Han frågade om han skulle ta en taxi hem och jag tyckte det var en riktigt bra idé. Sedan lade jag mig helt sonika ner och somnade i min säng. Det var tydligen för subtilt för Henrik att jag bad honom åka hem och bad honom sluta försöka snuska sig, för morgonen efter vaknar jag bredvid honom. Klänning och party-outfit är fortfarande i intakt skick så grabben förstod tydligen en gnutta av vad jag försökte få fram, men vad fan... Dessutom blev jag knappt av med honom ens på morgonen, jag fick hota med att mina föräldrar skulle komma på besök när som helst för att han skulle ge sig av. "Jaha, kommer dom... Jag kanske ska dra då eller?". Ja vad fan tror du. Henrik verkade redo att bli presenterad som deras nya svärson, men jag var vrång och ville inte det. Heller.
Jävligt obehaglig upplevelse, det där raggningsförsöket är faktiskt snäppet värre än de som Fridolf och Stig Helmut gör (Se tidigare inlägg) eftersom det skedde så fruktansvärt närgånget. Henrik, du kommer vara singel resten av livet om du inte ändrar ditt beteende en gnutta. Och jag vill inte träffa dig och umgås nu heller, så sluta sms:a och maila mig din dumma jävel.
Inne på klubb nummer två så ansträngde jag mig verkligen för att inte vara i närheten av honom men grabben var som en jäkla igel. Helt omöjlig att bli av med. På grund av min alkoholnivå så förstod jag dock aldrig vibbarna. Efter ännu en eller två timmar så var jag less och bestämde mig för att ta en taxi hem. Vips så sitter den jäveln i samma taxi. Jag reagerade inte ens då, jag tänkte att det var ju grymt att han tydligen tänkte ta samma taxi, eftersom han bor en bit längre bort så skulle det ju innebära att min taxiresa säkert blev gratis.
Visserligen blev resan gratis, men det var inte värt det. Henrik steg ju nämligen också av vid min lägenhet. Och följde med in i den. Sedan började till och med jag inse vad han var ute efter, och det var inte illa pinkat som ni säkert redan förstått efter beskrivningarna av min alkoholnivå.
Jag förklarade packat för Henrik att jag skulle sova och att jag inte tyckte det han höll på med var en bra idé. Han frågade om han skulle ta en taxi hem och jag tyckte det var en riktigt bra idé. Sedan lade jag mig helt sonika ner och somnade i min säng. Det var tydligen för subtilt för Henrik att jag bad honom åka hem och bad honom sluta försöka snuska sig, för morgonen efter vaknar jag bredvid honom. Klänning och party-outfit är fortfarande i intakt skick så grabben förstod tydligen en gnutta av vad jag försökte få fram, men vad fan... Dessutom blev jag knappt av med honom ens på morgonen, jag fick hota med att mina föräldrar skulle komma på besök när som helst för att han skulle ge sig av. "Jaha, kommer dom... Jag kanske ska dra då eller?". Ja vad fan tror du. Henrik verkade redo att bli presenterad som deras nya svärson, men jag var vrång och ville inte det. Heller.
Jävligt obehaglig upplevelse, det där raggningsförsöket är faktiskt snäppet värre än de som Fridolf och Stig Helmut gör (Se tidigare inlägg) eftersom det skedde så fruktansvärt närgånget. Henrik, du kommer vara singel resten av livet om du inte ändrar ditt beteende en gnutta. Och jag vill inte träffa dig och umgås nu heller, så sluta sms:a och maila mig din dumma jävel.
fredag 18 mars 2011
Fridolf
Den här killen är obeskrivlig.
Skämt åsido. Den här killen måste ha en oändlig bokstavskombination. Seriöst. Att terrorisera alla av kvinnligt kön på sin arbetsplats, ingen nappar och ändå fortsätta? Till att börja med så ser han ju ut som ett sär, vem skulle vara intresserad? Liksom.
En 28-årig oskuld. Inte så sexigt. Har han nånsin pratat med en tjej IRL? Skulle inte tro det. Möjligtvis hans mamma. Msn är även den här killens vapen. Konversationerna är i stil med Stig Helmuts, fast mer tragiska.
Meddelande 1: "Hej"
Meddelande 2: "Undrar vad man ska handla på ICA idag"
Meddelande 3: "Ska du ha nåt från Tempo?"
Meddelande 4: "Vad gott med sushi!"
Meddelande 5: "Hoppas lunchen smakade...."
Meddelande 6: "Själv fick man äta ensam ute i regnet..."
Meddelande 7: "Jaha, man får väl se en film och krypa upp ensam i soffan ikväll"
Meddelande 8: "Undrar vilken film man ska se"
Meddelande 9: "Hoppas du får en underbar kväll"
Meddelande 10: "Min blir ensam"
Det är INTE attraktivt att spela martyr!!! Det är heller inte attraktivt att vara ful. Och desperat. Och dryg.
Vad du än gör, svara INTE! Den här killen blir kär i dig av att endast få respons. Vi vill INTE luncha med dig! Du borde ha fattat det då vi sa att det var fullt när du frågade var vi skulle luncha (på ett café. Inte särskilt fullt). Lär dig gå ordentligt och sluta skriv som en tönt! Och viktigast av allt, testa sex med en människa nån gång!
Skämt åsido. Den här killen måste ha en oändlig bokstavskombination. Seriöst. Att terrorisera alla av kvinnligt kön på sin arbetsplats, ingen nappar och ändå fortsätta? Till att börja med så ser han ju ut som ett sär, vem skulle vara intresserad? Liksom.
En 28-årig oskuld. Inte så sexigt. Har han nånsin pratat med en tjej IRL? Skulle inte tro det. Möjligtvis hans mamma. Msn är även den här killens vapen. Konversationerna är i stil med Stig Helmuts, fast mer tragiska.
Meddelande 1: "Hej"
Meddelande 2: "Undrar vad man ska handla på ICA idag"
Meddelande 3: "Ska du ha nåt från Tempo?"
Meddelande 4: "Vad gott med sushi!"
Meddelande 5: "Hoppas lunchen smakade...."
Meddelande 6: "Själv fick man äta ensam ute i regnet..."
Meddelande 7: "Jaha, man får väl se en film och krypa upp ensam i soffan ikväll"
Meddelande 8: "Undrar vilken film man ska se"
Meddelande 9: "Hoppas du får en underbar kväll"
Meddelande 10: "Min blir ensam"
Det är INTE attraktivt att spela martyr!!! Det är heller inte attraktivt att vara ful. Och desperat. Och dryg.
Vad du än gör, svara INTE! Den här killen blir kär i dig av att endast få respons. Vi vill INTE luncha med dig! Du borde ha fattat det då vi sa att det var fullt när du frågade var vi skulle luncha (på ett café. Inte särskilt fullt). Lär dig gå ordentligt och sluta skriv som en tönt! Och viktigast av allt, testa sex med en människa nån gång!
söndag 13 mars 2011
Stig Helmut
Stig är inte riktigt som alla andra. Stig är nämligen närgången. Vid första anblick tror man att han är bög, men ack vad skenet bedrar. I tron att han är homosexuell och lite åt det utvecklingsstörda hållet så börjar man av ren sympati att bekanta sig med mannen, men strax finner man sig fångad i hans nät. Han tar huvudsakligen kontakt via msn och sms, alla källor som inte kräver direktkontakt fungerar bra enligt Stig.
Sedan sitter man där och får 10 meddelanden om dagen. 10 meddelanden tänker ni? Wow, den killen har mycket att prata om. Nej. Det har han inte. För att ge ett exempel:
Meddelande 1: "Hej tösa ;)"
Meddelande 2: "Går det bra? ;)" (Vad?! Går VAD bra?!)
Meddelande 3: "När ska man få luncha med dig då? ;)"
Meddelande 4: "När har du lunch? ;)"
Meddelande 5: "Oj vad jobbigt det var att åka buss idag ;)"
Meddelande 6: "Gött det var med lunch. Vad åt du goding? ;)"
Meddelande 7: "Vad ska en flicka som du göra i kväll då? ;)"
Meddelande 8: "I kväll ska jag på styrdans ;)"
Meddelande 9: "Fick tag på biljetter till Andra Chansen (Melodifestivalen) ;)"
Meddelande 10: "TJEJpolarn blev asglad ;)"
Märk väl att dessa meddelanden skickas utan någon respons samt med cirka en halvtimmes mellanrum under hela dagen. Trots att man inte svarar så fortsätter de tafatta kontaktförsöken. Stig är verkligen en ensam man.
Hade vi varit snällare människor (Ja, det stämmer, han skriver till båda. Likadant. Samt många andra.) så hade vi ju kunnat svara på ett meddelande då och då. Men ärligt talat, det blir bara värre. Det enda som händer är att man ökar antalet värdelösa meddelanden till mellan 30-200 dagligen. Orka. Det är bara att le och låtsas som att man inte fattar vad msn går ut på. Eller är ordblind.
Men blir han sur då? Nej. Han är nöjd med att få berätta vad han gjort och ställa frågor som aldrig får något svar.
Stig Helmut... Lär dig ragga för fan. Man har misslyckats då tjejerna på arbetsplatsen bildar inofficiella stödgrupper där de utbyter erfarenheter och tips om hur man slipper dig.
Sedan sitter man där och får 10 meddelanden om dagen. 10 meddelanden tänker ni? Wow, den killen har mycket att prata om. Nej. Det har han inte. För att ge ett exempel:
Meddelande 1: "Hej tösa ;)"
Meddelande 2: "Går det bra? ;)" (Vad?! Går VAD bra?!)
Meddelande 3: "När ska man få luncha med dig då? ;)"
Meddelande 4: "När har du lunch? ;)"
Meddelande 5: "Oj vad jobbigt det var att åka buss idag ;)"
Meddelande 6: "Gött det var med lunch. Vad åt du goding? ;)"
Meddelande 7: "Vad ska en flicka som du göra i kväll då? ;)"
Meddelande 8: "I kväll ska jag på styrdans ;)"
Meddelande 9: "Fick tag på biljetter till Andra Chansen (Melodifestivalen) ;)"
Meddelande 10: "TJEJpolarn blev asglad ;)"
Märk väl att dessa meddelanden skickas utan någon respons samt med cirka en halvtimmes mellanrum under hela dagen. Trots att man inte svarar så fortsätter de tafatta kontaktförsöken. Stig är verkligen en ensam man.
Hade vi varit snällare människor (Ja, det stämmer, han skriver till båda. Likadant. Samt många andra.) så hade vi ju kunnat svara på ett meddelande då och då. Men ärligt talat, det blir bara värre. Det enda som händer är att man ökar antalet värdelösa meddelanden till mellan 30-200 dagligen. Orka. Det är bara att le och låtsas som att man inte fattar vad msn går ut på. Eller är ordblind.
Men blir han sur då? Nej. Han är nöjd med att få berätta vad han gjort och ställa frågor som aldrig får något svar.
Stig Helmut... Lär dig ragga för fan. Man har misslyckats då tjejerna på arbetsplatsen bildar inofficiella stödgrupper där de utbyter erfarenheter och tips om hur man slipper dig.
torsdag 3 mars 2011
Subban Kicki
Kicki är en kollega till Sigurd och en föredetta skolkamrat till oss båda. Kicki har alltid varit den som mobbar trots att hon själv inte är den allra fagraste eller smartaste av Guds skapelser. Först och främst alltså; Är man 20 år gammal behöver man inte prata som att man vore 5 år gammal. Att man sedan dessutom med den pipiga jävla babyrösten mordhotar och förolämpar människor gör ju inte att man verkar mindre sinnessjuk.
Kicki är som sagt inte fager men av någon anledning har hon fått för sig att folk tycker det. Hon har gått runt på jobbet och skrutit om alla killar som vill ligga med henne(Vart hon nu har fått det i från). Trots att hon har sin pojkvän på samma jobb så springer hon hellre omkring med sitt ex (Som för övrigt ser ut som att han har downs syndrom, och allvarligt talat är inte det helt säkert att han inte har det) som till och med har fått bo hos henne och hennes nya pojkvän. Dock finns det några som faktiskt velat ligga med henne, men 50% av dem är gravt utvecklingsstörda. Den andra personen var aspackad.
Kicki började av, enligt vår åsikt, rasistiska anledningar att hata en person på jobbet och terrorisera denna genom den interna mailen. Hon kom bland annat med mordhot och rasistiska tillmälen. Dock så fort hon träffade denna person utanför mailen var hon väldigt timid och fjäskig. Klar personlighetsrubbning. Och folk kallar oss falska? Helt miffat.
Trots att alla på jobbet hatar henne så tror hon att alla älskar henne och att hon har alla bakom sig när hon startar en ny hatkampanj mot arbetskamrater. Det hon inte förstått är dock att alla, inte bara vi, pratar om vilken idiot hon är bakom hennes rygg. På arbetsmöten har hon gång på gång varit dryg och elak mot cheferna och kommit med värdelösa argument för att vinna diskussioner. Det värsta misstaget vi någonsin gjorde var att bjuda henne till en fest som vi hade. Där satt hon och talade om att man bland annat kan suga av en kille även om man hatar honom vilket hon uppmanade oss att göra. Alla på festen kollade mycket underligt på henne och ju mer hon drack ju mer högljudd blev hon med sina minst sagt vrickade åsikter samt upprepade "eller huuuuuuur?!" gång på gång...
Slutsats: Man ska inte kasta sten i glashus, jävla subba.
Kicki är som sagt inte fager men av någon anledning har hon fått för sig att folk tycker det. Hon har gått runt på jobbet och skrutit om alla killar som vill ligga med henne(Vart hon nu har fått det i från). Trots att hon har sin pojkvän på samma jobb så springer hon hellre omkring med sitt ex (Som för övrigt ser ut som att han har downs syndrom, och allvarligt talat är inte det helt säkert att han inte har det) som till och med har fått bo hos henne och hennes nya pojkvän. Dock finns det några som faktiskt velat ligga med henne, men 50% av dem är gravt utvecklingsstörda. Den andra personen var aspackad.
Kicki började av, enligt vår åsikt, rasistiska anledningar att hata en person på jobbet och terrorisera denna genom den interna mailen. Hon kom bland annat med mordhot och rasistiska tillmälen. Dock så fort hon träffade denna person utanför mailen var hon väldigt timid och fjäskig. Klar personlighetsrubbning. Och folk kallar oss falska? Helt miffat.
Trots att alla på jobbet hatar henne så tror hon att alla älskar henne och att hon har alla bakom sig när hon startar en ny hatkampanj mot arbetskamrater. Det hon inte förstått är dock att alla, inte bara vi, pratar om vilken idiot hon är bakom hennes rygg. På arbetsmöten har hon gång på gång varit dryg och elak mot cheferna och kommit med värdelösa argument för att vinna diskussioner. Det värsta misstaget vi någonsin gjorde var att bjuda henne till en fest som vi hade. Där satt hon och talade om att man bland annat kan suga av en kille även om man hatar honom vilket hon uppmanade oss att göra. Alla på festen kollade mycket underligt på henne och ju mer hon drack ju mer högljudd blev hon med sina minst sagt vrickade åsikter samt upprepade "eller huuuuuuur?!" gång på gång...
Slutsats: Man ska inte kasta sten i glashus, jävla subba.
tisdag 1 mars 2011
Paris bravader
Paris är en bekant som är jämngammal med oss och som umgåtts flitigt med oss båda med jämna mellanrum.
Som person är Paris vid första anblick väldigt trevlig och humoristisk, snart upptäcker man dock att hon mest är dampig och störande. En vanlig missbedömning, har vi märkt. Eller det kanske är vi som har aspergers syndrom och inte kan läsa människor? Ha, knappast. Vi är så jävla intelligenta.
Paris har vi känt i 5 respektive 3 år. Denna trevliga varelse, hur skulle man kunna låta bli att älska henne? Efter 3 års omtanke om henne då hon supit sig för full för att gå hem själv, stört grannar på fester, antastat människor, spytt ner möbler samt haft sexuella förbindelser inom synhåll för våra förskräckta ögon så är vi inte lika förälskade i henne längre.
Paris har trots att vi alltid tagit hand om henne, både när hon blivit för full och när hon har behövt husrum, aldrig visat någon tacksamhet eller hänsyn tillbaka. Det enda vi fått tillbaka är fler spyor och pinsamma situationer som vi lämnats att reda upp då hon slutligen däckat. Hon var tidigare en del i vår trio och var ofta den som startade skitsnack om människor på helt lösa grunder. Hon har ofta pratat om negativa sidor som de har men varit helt omedveten om att hon själv har de sidorna i mycket värre form. Vi är så otroligt ointresserade av att höra om hennes innehållslösa jävla liv!
Vi har ställt upp för henne så oerhört många gånger men bara fått plocka upp skit efter henne. När vi har konfronterat henne med hennes beteende har hon antingen blivit sur och berättat om våra egna brister (Påhittade sådana så klart) eller skrattat bort det hela som en rolig händelse. Oftast det sistnämnda. För oss som fått stå där och skämmas medan hon har varit för redlös för att stå till svars för sitt beteende har det dock inte varit något att skratta bort. Våra fester och utekvällar har totalt förstörts av detta beteende. Hon har säkert kul (inte för att hon minns det efteråt direkt) men det har inte vi.
Höjden av det hela är ändå att hon nu inte ens hör av sig till oss. Hon har lämnat vår stad och därigenom är vi helt plötsligt inte intressanta längre eftersom vi inte tillhandahåller närliggande trappuppgångar att spy eller kissa i längre. Idag har hon nog hittat andra som kan bjuda henne på mat, husrum och roliga fester. Tillexempel hennes sambo som hon flyttade ihop med efter bara några veckor, eftersom det är så himla lätt att veta att det är äkta kärlek då när man aldrig innan lyckats få ett förhållande att fungera längre än en vecka eller en natt. Tacka vet jag att flytta ihop med någon som man känner lika väl som ett onenightstand!
Som person är Paris vid första anblick väldigt trevlig och humoristisk, snart upptäcker man dock att hon mest är dampig och störande. En vanlig missbedömning, har vi märkt. Eller det kanske är vi som har aspergers syndrom och inte kan läsa människor? Ha, knappast. Vi är så jävla intelligenta.
Paris har vi känt i 5 respektive 3 år. Denna trevliga varelse, hur skulle man kunna låta bli att älska henne? Efter 3 års omtanke om henne då hon supit sig för full för att gå hem själv, stört grannar på fester, antastat människor, spytt ner möbler samt haft sexuella förbindelser inom synhåll för våra förskräckta ögon så är vi inte lika förälskade i henne längre.
Paris har trots att vi alltid tagit hand om henne, både när hon blivit för full och när hon har behövt husrum, aldrig visat någon tacksamhet eller hänsyn tillbaka. Det enda vi fått tillbaka är fler spyor och pinsamma situationer som vi lämnats att reda upp då hon slutligen däckat. Hon var tidigare en del i vår trio och var ofta den som startade skitsnack om människor på helt lösa grunder. Hon har ofta pratat om negativa sidor som de har men varit helt omedveten om att hon själv har de sidorna i mycket värre form. Vi är så otroligt ointresserade av att höra om hennes innehållslösa jävla liv!
Vi har ställt upp för henne så oerhört många gånger men bara fått plocka upp skit efter henne. När vi har konfronterat henne med hennes beteende har hon antingen blivit sur och berättat om våra egna brister (Påhittade sådana så klart) eller skrattat bort det hela som en rolig händelse. Oftast det sistnämnda. För oss som fått stå där och skämmas medan hon har varit för redlös för att stå till svars för sitt beteende har det dock inte varit något att skratta bort. Våra fester och utekvällar har totalt förstörts av detta beteende. Hon har säkert kul (inte för att hon minns det efteråt direkt) men det har inte vi.
Höjden av det hela är ändå att hon nu inte ens hör av sig till oss. Hon har lämnat vår stad och därigenom är vi helt plötsligt inte intressanta längre eftersom vi inte tillhandahåller närliggande trappuppgångar att spy eller kissa i längre. Idag har hon nog hittat andra som kan bjuda henne på mat, husrum och roliga fester. Tillexempel hennes sambo som hon flyttade ihop med efter bara några veckor, eftersom det är så himla lätt att veta att det är äkta kärlek då när man aldrig innan lyckats få ett förhållande att fungera längre än en vecka eller en natt. Tacka vet jag att flytta ihop med någon som man känner lika väl som ett onenightstand!
Vad gör vi? Nu kör vi!
Vi har så många idioter i vår närhet att bloggtakten troligen kommer vara relativt hög, några inlägg per vecka räknar vi med att klämma in. Våra namn är självklart fingerade, självklart hade vi bytt namn så fort vi blev myndiga om vi hetat något så fult som Destiny eller Melody. Även personerna vi bloggar om har fått nya namn eftersom vi skriver för att vi tycker det är roligt och inte för att mobbas. Eller i alla fall bli anmälda.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)