Paris är en bekant som är jämngammal med oss och som umgåtts flitigt med oss båda med jämna mellanrum.
Som person är Paris vid första anblick väldigt trevlig och humoristisk, snart upptäcker man dock att hon mest är dampig och störande. En vanlig missbedömning, har vi märkt. Eller det kanske är vi som har aspergers syndrom och inte kan läsa människor? Ha, knappast. Vi är så jävla intelligenta.
Paris har vi känt i 5 respektive 3 år. Denna trevliga varelse, hur skulle man kunna låta bli att älska henne? Efter 3 års omtanke om henne då hon supit sig för full för att gå hem själv, stört grannar på fester, antastat människor, spytt ner möbler samt haft sexuella förbindelser inom synhåll för våra förskräckta ögon så är vi inte lika förälskade i henne längre.
Paris har trots att vi alltid tagit hand om henne, både när hon blivit för full och när hon har behövt husrum, aldrig visat någon tacksamhet eller hänsyn tillbaka. Det enda vi fått tillbaka är fler spyor och pinsamma situationer som vi lämnats att reda upp då hon slutligen däckat. Hon var tidigare en del i vår trio och var ofta den som startade skitsnack om människor på helt lösa grunder. Hon har ofta pratat om negativa sidor som de har men varit helt omedveten om att hon själv har de sidorna i mycket värre form. Vi är så otroligt ointresserade av att höra om hennes innehållslösa jävla liv!
Vi har ställt upp för henne så oerhört många gånger men bara fått plocka upp skit efter henne. När vi har konfronterat henne med hennes beteende har hon antingen blivit sur och berättat om våra egna brister (Påhittade sådana så klart) eller skrattat bort det hela som en rolig händelse. Oftast det sistnämnda. För oss som fått stå där och skämmas medan hon har varit för redlös för att stå till svars för sitt beteende har det dock inte varit något att skratta bort. Våra fester och utekvällar har totalt förstörts av detta beteende. Hon har säkert kul (inte för att hon minns det efteråt direkt) men det har inte vi.
Höjden av det hela är ändå att hon nu inte ens hör av sig till oss. Hon har lämnat vår stad och därigenom är vi helt plötsligt inte intressanta längre eftersom vi inte tillhandahåller närliggande trappuppgångar att spy eller kissa i längre. Idag har hon nog hittat andra som kan bjuda henne på mat, husrum och roliga fester. Tillexempel hennes sambo som hon flyttade ihop med efter bara några veckor, eftersom det är så himla lätt att veta att det är äkta kärlek då när man aldrig innan lyckats få ett förhållande att fungera längre än en vecka eller en natt. Tacka vet jag att flytta ihop med någon som man känner lika väl som ett onenightstand!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar